Pedagogik och VFU
Har varit så trött dessa två dagarna! Är inte van vid heldagar och med barn en hel dag känns som dubbelt jobb som tar på hela kroppen och huvudet. I måndags fick jag panik, kände mig så värdelös och frustrerad pga min prestation och ångest, allt däremellan. Tvivlar som sagt mycket på min roll som pedagog och märker i små stunder i samspel med barnen och även personal att jag brister. Eller som min handledare sa till mig idag "områden som man vill utvecklas i". Och det är sant, alla har vi brister, jag tar bara extra hårt på dem och det beror på mitt självförtroende och osäkerhet. Jag kan tycka att jag är en awesome person, smart, cool, medveten och grym. Men är där en enda egenskap eller något jag är sämre på så brister allt.
Tittade precis på en serie som handlade lite om det med, hur man helt plötsligt ser annorlunda på sig själv och tillvaron. Barn som är så nyfikna, glada och vill lära sig, sen brister det någonstans och vi lever miserabelt, egencentriska och ser ner på oss. Det är så tragiskt. I alla fall, tillbaka till reality, hade samma samtal med mamma igår om att jag känner mig kass och att hon självklart också kan känna så. Men jag ser inte henne alls på det sättet, hon verkar så självsäker, så kunnig och aldrig rädd utan motiverad och vill bara bli bättre.
Om det är någons roll jag vill ha är det hur hon ser barnen och är som förskollärare.
Men åter igen, jag ser mina "brister" långt mer än allt annat jag är bra på, men hon har 30 års erfarenhet och det kan jag ju inte jämföra mig med. Jag måste växa, utvecklas och bli bättre i min egen takt, inte i någon annans.
Igår var en sämre dag, idag var en klar förbättring men bättre kan det bli. Jag själv känner av min osäkerhet i vissa moment, är otroligt medveten om dem. Men jag måste sluta se ner på mig själv. Bara för att man kan mindre betyder inte det att man inte kan utvecklas eller är dålig på något sätt. Mina svårigheter gör också en stor del av detta, och även erfarenheter som har dragit ner på mig och blir lidandes idag.
Mitt mål var iaf att vara ärlig och öppen mot min handledare, hon gav mig goda råd och känner att jag med tiden kan öppna upp mig mer och låta henne handleda mig. Jag är försiktig i början och det bästa rådet hon gav mig var att bara vara och lära känna alla första veckan. Det har varit så otydligt i hur eller vad en handledare respektiven lärarstudenten ska göra, infinna sig i, engagemang och otydliga riktlinjer. Det pratas teori, forskning sen slängs man ut på praktik utan några tydliga riktlinjer. Pedagogik och didaktik ska infinnas självmant, enligt min uppfattning. Jag hade helt klart lärt mig mer på en heltidspraktik än en månad varje termin. Åtminstonde om praktiken vore 70% av utbildningen.
Nu är mina ögon stendöda. Varit uppe sen klockan fem så ska ta en dusch sen bädda ner mig för lite film innan man somnar!
Fin du är! :)