God morgon!

Hur mår ni idag?
Jag är trött! Men någorlunda glad. Vaknar alltid tidigt de senaset morgnarna, fatar inte varför. Kan ibland bli 5-6 på morgongen och ändå är jag jättetrött men kan inte somna om. Aja brukar kompensera med att sova lite på dagen så det är ingen fara =)
 
Sitter här med kaffe, nyhetsmorgon och dialyserar. Är rätt så van vid dialysen efter snart 8 månader med det. Det är som att äta och sova och går på rutin. Men såklart är jag trött på det ibland! Jag kan göra i princip allt, men det begränsar mig pga att det måste göras fyra ggr om dagen vid ett visst antal timmar emellan varje. Hur kul är det att resa med en slang i magen och hålla på med påsbyten? Gå eller åka iväg, träffa folk och inte kunna njuta av att vara iväg utan att tänka på att ett påsbyte måste göras om några timmar? Att planera in och inte kunna göra saker spontant? Kläder sitter inte snyggt längre för min kropp har förändrats och det sticker ut en kateter ur magen.
Min mage har blivit större pga 2 liter vätska i magen vid varje påsbyte och i proportionellt till resten av kroppen ser det väldigt konstigt ut med en ballongmage till min smala kropp. Får hoppas det går ner lite nu när jag börjat träna.
 
Biverkningar ska vi inte ens tala om! Visst mår jag bättre, absolut! Men innerst inne mår jag skitdåligt av biverkningarna, ibland har jag bra dagar, ibland dåliga. De yttre förändringar är ju nog värst, jag har förändrats, samlar på mig vätska, är svullen lite här och var, ansiktet, ögonen. Tappar mer hår på huvudet men har ökad behåring på resten av kroppen. Det mår jag mest dåligt över och jag brukar inte vara den som klagar så mycket över komplex. Men när man redan har haft mycket hår på kroppen förr och det har ökat ännu mer nu så är det inte roligt. Jag känner mig okvinnlig och riktigt ful med andra ord.
Det ska INTE behöva vara så, men ibland kommer dessa tankar upp: "Vem vill vara med en sjuk, hårig, ful kvinna?" Fruktansvärt! Jag försöker verkligen vifta bort det för jag vet innerst inne inte att detta är sant och overkliget att tänka så, men det är skrämmande att det kan dyka upp sådana tankar om en själv.
Men ännu en gång, inte mycket att göra något åt. Jag försöker verkligen acceptera läget hur svårt det än är. Jag tar inte bort allt, men en del. Om folk undrar får dem väl göra det.
 
Men visst försöker jag gömma mig och blir osäker bland folk nu när det har blivit varmare ute. Det yttre påverkar ju mitt inre också och jag hatar att jag har blivit så osäker pga detta. Detta är inte jag. Jag har alla skavanker som människor här har komplex över men har aldrig lagt ner tid på att må dåligt över det men att nu känna sig ful är verkligen fruktansvärt.
 
Var tvungen att skriva av mig lite. Jag ska ut och sola någon timma sen. Trots allt går jag ändå ut i bikini, blek och hårig:P Men vet ni vad, tvingar man sin hjärna att tänka tvärtom så kan man ändra sitt tankesätt!
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: