Pedagogik och VFU

Har varit så trött dessa två dagarna! Är inte van vid heldagar och med barn en hel dag känns som dubbelt jobb som tar på hela kroppen och huvudet. I måndags fick jag panik, kände mig så värdelös och frustrerad pga min prestation och ångest, allt däremellan. Tvivlar som sagt mycket på min roll som pedagog och märker i små stunder i samspel med barnen och även personal att jag brister. Eller som min handledare sa till mig idag "områden som man vill utvecklas i". Och det är sant, alla har vi brister, jag tar bara extra hårt på dem och det beror på mitt självförtroende och osäkerhet. Jag kan tycka att jag är en awesome person, smart, cool, medveten och grym. Men är där en enda egenskap eller något jag är sämre på så brister allt.
Tittade precis på en serie som handlade lite om det med, hur man helt plötsligt ser annorlunda på sig själv och tillvaron. Barn som är så nyfikna, glada och vill lära sig, sen brister det någonstans och vi lever miserabelt, egencentriska och ser ner på oss. Det är så tragiskt. I alla fall, tillbaka till reality, hade samma samtal med mamma igår om att jag känner mig kass och att hon självklart också kan känna så. Men jag ser inte henne alls på det sättet, hon verkar så självsäker, så kunnig och aldrig rädd utan motiverad och vill bara bli bättre.
Om det är någons roll jag vill ha är det hur hon ser barnen och är som förskollärare. 
Men åter igen, jag ser mina "brister" långt mer än allt annat jag är bra på, men hon har 30 års erfarenhet och det kan jag ju inte jämföra mig med. Jag måste växa, utvecklas och bli bättre i min egen takt, inte i någon annans. 
 
Igår var en sämre dag, idag var en klar förbättring men bättre kan det bli. Jag själv känner av min osäkerhet i vissa moment, är otroligt medveten om dem. Men jag måste sluta se ner på mig själv. Bara för att man kan mindre betyder inte det att man inte kan utvecklas eller är dålig på något sätt. Mina svårigheter gör också en stor del av detta, och även erfarenheter som har dragit ner på mig och blir lidandes idag. 
Mitt mål var iaf att vara ärlig och öppen mot min handledare, hon gav mig goda råd och känner att jag med tiden kan öppna upp mig mer och låta henne handleda mig. Jag är försiktig i början och det bästa rådet hon gav mig var att bara vara och lära känna alla första veckan. Det har varit så otydligt i hur eller vad en handledare respektiven lärarstudenten ska göra, infinna sig i, engagemang och otydliga riktlinjer. Det pratas teori, forskning sen slängs man ut på praktik utan några tydliga riktlinjer. Pedagogik och didaktik ska infinnas självmant, enligt min uppfattning. Jag hade helt klart lärt mig mer på en heltidspraktik än en månad varje termin. Åtminstonde om praktiken vore 70% av utbildningen.
 
Nu är mina ögon stendöda. Varit uppe sen klockan fem så ska ta en dusch sen bädda ner mig för lite film innan man somnar! 
 
Allmänt | | 2 kommentarer |

Snart en ny vecka och prestationsångest

Blev en svängom Mobilia här i Malmö idag. Returnerade en del grejer och tog en runda inom Cubus och kom hem med lite nya underkläder! Har tvättat fram tills nu och tittat på lite gamla tecknade filmer, jaa nostagi all over! Försökt hålla mig sysselsatt för är så nervös och har ångest inför praktiken imorgon. Försöker verkligen tänka bort det och att det kommer vara spännande på ett nytt ställe men mina känslor tar över. 
Går igenom lite punkter här hemma som jag ska tänka på och jag tror att jag enbart ska försöka fokusera på att skapa anknytning till personal, föräldrar och främst barnen. Att lära känna dem och komma in i deras verksamhet, och när jag har gjort det kan jag nog börja visa mer framfötter.
 
Hade ett möte med min VFU-lärare häromveckan och jag fick seriöst panik när hon sa att vi nu faktiskt kan kalla oss för pedagoger. Jag är inte ett dugg redo för det! Har varit borta så mycket och känns som att jag glömt allt att jag inte alls kan se mig som en pedagog. Men jag måste komma ihåg att man som lärare inte är färdigutbildad, att man aldrig egentligen blir det. Jag har inte ens hunnit komma ut och lära mig vara i praktiken. Det tar tid och man lär sig hela tiden som förskollärare. Jag må ha läst forskning, teorier, nya begrepp men det är väl nu utmaningen börjar med att ha användning av det i praktiken. Göra sin utbildning levande.
 
Önskar jag kunde ta åt mig av mina egna ord. Det jag skriver låter fullt logiskt men jag tar inte åt mig det utan känner mig rätt vilsen. Kan ni känna likadant kring att göra något nytt? Jag tror att det beror på prestationsångest. Det är något jag alltid har haft och trots att jag utsätter mig för nya saker så lyckas jag ändå ha den där ångesten, av att kunna prestera. Och trots att jag gör det så känns det ändå inte tillräckligt.
 
Nej nu ska jag sluta vara negativ, det drar verkligen på energin! En dag i taget och imorgon ska jag träffa nya underbara ungar!
 
Allmänt | | En kommentar |

Lördagen so far

Haft en rätt så skön helg! Sov över hos mamma och pappa pga tentan men också för att ensamheten ibland smyger sig på. Var skönt att vakna upp till en stor lägenhet och med sällskap! Börja morgonen med kaffe och film utan några måsten. Stack dock en runda till köpcenter mest för att röra på mig och handla hem tillbehör till middag och efterrätt! Mamma fixade middagen idag och jag blev så sugen på Leilas cupcakes!
De är så sjukt goda och seriöst godaste cupcakes- recept jag testat =)
 
Funderade på om jag skulle stanna kvar men känner att jag vill börja söndagen i min lägenhet. Well anledningen till att jag inte kallar det för mitt hem är för att jag inte känner mig hemma här. Jag har försökt göra det så hemmastadigt och personligt som möjligt men jag känner inte av att det är mitt hem, att tryggheten finns här. Men imorgon har jag lite grejer jag vill göra och dessutom är jag en person som måste förbereda mig mentalt inför en ny vecka och det startar med en utvilad morgon där jag har mitt liv just nu.
 
Det blir snabbdusch och filmmys resten av kvällen nu!
 
Upp