Den inre stressen

Hej alla fina! Sitter här och gör fyra saker samtidigt: pluggar, äter, kollar sociala medier och bloggar. Life of a Add- person (möjligtivis då jag ska på utredning snart!). Känner en jobbig stress inom mig, halsbränna, mår illa, svettas och skakar om mina händer. Stressad kring skolan, tentorna, att jag inte är tillräcklig, prestationsångest osv. Mår så bra på praktiken men när det gäller skolan så har jag börjat hata det. Trodde jag skulle trivas och må så bra efter ett långt studieuppehåll men känner bara mer ångest då jag inte känner samhörighet med någon eller knappt pratar med någon heller för den delen. Nu förstår jag innebörden av ensamhet i skolan och trodde faktiskt aldrig att det skulle komma till mig. Att ha uppehåll sen komma tillbaka är sjukt jobbigt och energikrävande. Är så trött om dagarna för att de går ut på innegroende stress och press inför vad som ska göras. Hade en underbar grupp för ett-två år sedan som jag kunde vända mig till när det uppstod något jobbigt eller svårt. Men känner inte riktigt samma sak nu. Försöker verkligen göra så gott jag kan men när motivationen sviktar pga ingen gemensamhet så får jag bara ångest inför allt. 
 
Nej ska försöka göra så gott jag kan denna veckan, sen njuta av helgen innan en omtenta väntar mig. Det jag också känner press över är att missa studiemedlet om jag inte får ihop mina studiepoäng. Vad gör man då? Hur får studenterna ihop det? Har skrivit upp mig på Vikariebanken och hoppas på extrajobb vid nödfall. 
 
Ska ut på promenad nu och hoppas på att stressen släpper när jag kommit hem ♥
Allmänt | | Kommentera |

Lyxmiddag och filmkväll

Hade en chillkväll igår med finaste paret och vännerna! God middag bestående av oxfilé, ugnsbakade rotfrukter, grönsallad och ett försök av rödvinssås. Ecologicas rödvin på det, så god! Wifey -kap här ju! Kock i hemmet, snart förskollärare och tar hand om sina älskade ♥ Kvällen avslutade med Saw II och jaa vi kör på maraton varannan vecka!
Allmänt | | Kommentera |

Du är inte mindre värd än någon annan

Vill bara säga Tack till alla underbara människor som gav mig så mycket respons och kärlek igår för gårdagens inlägg. Det var jobbigt att skriva och som jag nämnde så är inte ens hälften nämnt av vad som faktiskt pågick och hände med respekt för inblandade personer. Jag kommer inte vara tyst längre gällande min del och mitt mående i det hela, och att jag berättar har hjälpt mig till den jag är idag. 
 
Det var en tuff relation, energikrävande, frustrerande, mycket ilska, sorg men också glädje vissa perioder. Jag var också väldigt oförstående till hur en sådan djup psykisk ohälsa kan göra med en människa och dess omgivning, och därför var jag inte heller oskyldig. Jag borde ha varit på ett visst sätt, kanske mer stöttande. Men ibland så gav jag upp pga frustrationen av allt ansvar att jag inte orkade alltid vara det stödet.
 
Jag vill heller inte lägga fram mig som ett offer, men jag vill förmedla att allt ofta inte är svart och vitt, att den "sjuke" inte alltid är den som mår sämst, utan att den medberoende antagligen i många fall mår mycket sämre och inte blir sedd. Den medberoende bär på en annans depression vilket gör att man förr eller senare själv lätt kan bli nerdragen i. Den medberoende är den som får hålla sina känslor i schack och sin hälsa åt sidan för att orka vara både stödet och ta all ansvar i hemmet. För det krävs ett otroligt starkt psyke och tålamod, vi är bara mänskliga och vi kan bara ta så mycket tills det någon gång brister. Allt detta för att jag älskade den mannen så mycket. För bortom allt detta såg jag en vacker människa med en underbar personlighet och fina egenskaper, som hade goda avsikter. Jag var villig att koppla bort allt det dåliga, för att vara hans styrka när han inte orkade, för jag trodde på denna mannen och hade ett hopp om att allt detta en vacker dag skulle förändras. Det var allt det var från min sida, kärlek till denna människan. 
 
Jag står fortfarande fast i att man ger allt i en relation, men aldrig mer på bekostnad av din värdighet, din självrespekt eller hälsa! Man kan ha dåliga och tuffa perioder, men man måste komma ihåg när enough is enough. 
Om du inte känner dig värdig eller tror på dig själv så gör JAG det. Jag tror på dig! Du är aldrig mindre värd än din älskade. Du kommer alltid i första rum. Så kämpa för kärleken men med din värdighet i behåll ♥
 
 
 
Upp