Ny vecka och nya tag!
Och det skriver jag inte för att det är kliché! Jag har nyligen gått ur ett förhållande, från mitt livs kärlek. Ännu en kliché, men så är det.
Vi gav det många chanser, vi älskar varandra fortfarande, men tyvärr räcker inte alltid det. Mer tänker jag inte förklara, men jag ska få sörja. Jag ska få klaga, älta, gråta, bli arg, vara ledsen, må skit sen släppa det och fortfarande leva mitt liv. Det räcker inte med att "gå vidare" direkt. Man måste få känna. Känna alla känslor, släppa ut dem, reflektera över allt, då, nu, framtiden, för att kunna gå vidare. Orkar inte ens nära och kära inte med en väns uppbrott så är dem inget och ha. Det är tufft med uppbrott, det blir aldrig lättare oavsett vem det är. Men man lär sig att hantera det.
Jag gråter varje dag. Jag saknar varje sekund. Jag accepterar det, låter mig själv att vara ledsen en stund varje dag sen lever jag mitt liv. Lagar mat, tränar, träffar familjen, vänner.
Går man och håller sina känslor inne och låtsas att allt är bra så mår man ännu sämre. Känslor ska komma ut, oavsett vad det än är för några.
Det sista man behöver är att bli bedömd över valen man har gjort. Jag ångrar ingenting, jag är stolt över den jag är. Jag ger mycket, har jag alltid gjort. Många säger att jag är för godtrogen, men vet ni vad? Jag kommer aldrig att ändra på mig. Jag gillar att jag är det, visst får man mycket skit för det, men någon dag kommer det att uppskattas. Det viktigaste är vad jag tycker om mig själv.
Folk tror säkert att jag är naiv, men jag tror fortfarande att han är mitt livs kärlek. Det är något som inte kan förklaras, ibland bara vet man. Det finns olika sorters kärlek, det tror jag helt klart på, men han var min livs. Även om vi hade våra mindre bra stunder så är han den smartaste, mest intelligenta, roliga och fina mannen jag mött i mitt liv. Hade svar på allt, han har så mycket att ge världen, så mycket kunskap, kärlek och den bästa pappan. Vilka underbara barn jag har fått lära känna och jag ser deras pappa hos alla dem. Så mycket han har fört till dem som de kommer att tillföra vidare här och hos andra människor.
Allt är såklart inte så perfekt som jag beskriver det, men jag känner så mycket gott om dem alla att det negativa blir suddigt. När jag tänker på alla minnen vi har skapat så ler jag, oftast. Jag är verkligen glad av att få ha lärt känna dessa människor, de har faktiskt tillfört mig något gott också och det är jag tacksam över.
Nu flöd verkligen tankarna iväg. Det blir så när jag bara sätter mig ner och skriver. Det bara kommer ut i mina fingertoppar. Jag ska lämna tankarna här för idag :)